Välj en sida

Nomineringstider


För en tid sedan var jag på intervju med Centerpartiets nomineringskommitté för valet till kommunfullmäktige i Enköping. Det ställdes många utmanande frågor ur diverse olika perspektiv, så som sig bör när kandidater ska grillas. En fråga fäste sig dock kvar – Siktar du på att bli heltidspolitiker? Jag minns att jag stannade till och funderade, minns också mitt svar – nej, men då jag vill till riksdagen finns det ju bara alternativet att vara heltidspolitiker.

Jag har hela tiden varit extremt tydlig med min målsättning kring min kandidatur till riksdagen, jag hymlar inte med att jag vill och att jag vill ha en förändring i toppskiktet. Att fortsätta med i stort sett samma personer på plats 1 till 5 år efter år, är det alltid bästa lösningen? Jag har också varit tydlig med att vi behöver förändra och utveckla toppskiktet i den kommunala politiken i Enköping, något som jag gärna tar fullt ansvar för och tar mig an, särskilt om jag får vänta på min tur att förändra riksdagspolitiken.

Jag har hela tiden varit extremt tydlig med min målsättning kring min kandidatur till riksdagen, jag hymlar inte med att jag vill och att jag vill ha en förändring i toppskiktet

För det första behöver vi fler kandidater som är mitt i livet. Som har arbetslivserfarenhet, kompetens och framförallt ett sug av att driva sina frågor och Centerpartiets politik, som vill vara med och förändra. Vi behöver få upp personer som inte varit politiker från barnsben. Vi behöver de politikerna också, som stöd till laget. Vi behöver hjälpas åt och lyfta varandra. Är vi tillräckligt inbjudande, tillåtande och ställer vi frågan – kan du hjälpa till, vill du ställa upp?

Tidigare företrädare har valts in utifrån dåtidens kompetenskrav och raden av starka centerkvinnor i Uppsala län har varit lång på riksdagsposten. Jag tycker det är bra, men för mig handlar det nu om att vi behöver ta fram de bästa kandidaterna, som har de bästa förutsättningarna med dagens kompetenskrav och förändrade politiska landskap. Jag är för jämställdhet, inte kvotering. Processen för hur man utser vem som ska representera partiet i riksdagen behöver moderniseras, kompletteras med krav på en samlad kompetensbild. Utgår vi från dagens kompetenskrav och förändrade politiska landskap så kan de mycket väl vara dags för flera män på plats 1 till 5. Kompetens ska i större utsträckning avgöra valet av kandidat. Förutom kompetens är jämställdhet och mångfald viktigt att väga in.

För det andra har Centerpartiet under några år jobbat hårt med att förändra synen på kandidater, dels genom mångfaldsprojektet men också genom att aktivt utbilda nomineringskommittéer inför stundande val. Var det tillräckligt många som deltog på utbildningarna, som tog åt sig innehållet och vågade släppa sargen? Frågan är också om det ”gamla gardet” har uppmärksammat Centerpartiets förändring i hur man ser på en kandidat – och då tänker jag inte på de äldre medlemmarna – utan de som har varit vana med den gamla ordningen, hur det alltid har varit och vilka släktnamn eller kompisskap som har haft förtur och vilka namn som alltid ska vara med, de som helt enkelt har haft för vana att bestämma och få sin vilja igenom.

Centerpartiet under några år jobbat hårt med att förändra synen på kandidater, dels genom mångfaldsprojektet men också genom att aktivt utbilda nomineringskommittéer inför stundande val

Jag vill, likt Centerpartiet, se en transparent och öppen process fram till att en lista sätts. Gärna i samma omfattning som när man utsåg efterträdare på partiledarposten efter Maud Olofsson. Det har ju som bekant lett fram till en partiledare som har bäst förtroende av alla, Sveriges bästa partiledare Annie Lööf! Jag vill också uppmärksamma det goda exemplen bland mina Centervänner, för det är fler än jag, som öppet törs tala om att man vill, har sug och tar plats!

Slutligen kan jag konstatera att vi fortfarande har en bit kvar innan vi har förändrat Centerpartiets organisation hela vägen till rötterna. Jag tror vi får leva med att det här valet blir det var och en för sig själv, hela vägen fram till valvakan, istället för att hjälpa varandra. Vi behöver utvecklas och se till att vi jobbar gemensamt med laget före jaget. Har vi öppna processer, vågar ta plats, vågar vi förändra istället för att göra som vi alltid gjort och jobbar tillsammans som ett lag. Då vinner vi val, då tar vi fler mandat och då har vi roligt tillsammans. Den som har roligast vinner!

Magnus Hellmark (C) – Riksdagskandidat, Uppsala län